Gjermundhenriksen’s Weblog

Pengar är inte allt, men det är en trygghet i att ha tillräckligt för tak över huvudet och mat på bordet. Jag blir sällan lycklig av inköp, snarare olycklig över att ha förbrukat något på A när jag kunde kanske lagt det på B, det kan bero på att jag egentligen har en ytterst liten marginal utifrån mitt levnadssätt. Men jag har valt den lägre inkomst/utgift sektorn utifrån vad jag av brutal erfarenhet har lärt mig. Genom att se omvärlden med humana ögon och titta in förbi men egen ytlighet så är min prioritering mina barn/familj/framtiden. Jag växer av att få kommunicera med ungdomarna, förmedla min kunskap, mina värderingar och lära av deras. Jag blir varm av att se mina barn växa, förmedla harmoni och va så trygga i sig själva att omgivningen blir trygg. Tiden med dem skapar ingen rädsla för kommande börskrasch men inte heller möjligheten till materiell utsvävning i någon form, men jag har tränat bort det behovet, insett mina värden och hittar alltid nya gratisvärden som är mycket mer långsiktigt lyckoskapande än de korta materiella/pengaberoende värdena. Låter jag präktig? Då är jag det!

Varför är det ingen status i att vara medmänniska, varför bejakas inte kunskapen i bemötande med uppskattning i lönekuvertet? Är valet att jobba med människor på en ”platonisk” nivå ett val som bör bestraffas med låg inkomst och otrygg arbetssituation? Läser forskningsresultat på forskningsresultat om vad vi bör göra för att minska våldet, missbruket. Resultatet mynnar ofta ut i att samhället behöver fler psykologer, fler kuratorer, föräldrakurser drivna av psykologer/kuratorer, ”bättre” lärare med mer akademisk erfarenhet. Jag har tidigare sagt att jag är naiv, i min naiva värld behöver vi fler medmänniskor, mer människor som vågar se sin omgivning, stoppa utanförskapet, normalisera integrationen med sin närvaro och våga sprida komplimanger/kärlek/tilltro. Vi behöver självklart alla dessa duktiga psykologer och kuratorer men vi behöver framför allt skapa fler föräldrar med god självkänsla, självinsikt och förståelse för föräldraskapet, fler föräldrar som förstår vikten av att båda är delaktiga, fler föräldrar som trotsar media, trotsar samhället genom sin närvaro, inte efter katastroferna utan innan! Vi behöver lära våra barn, oss själva och omgivningen reflektera med värderingar av demokrati/mänskliga rättigheter och ”sunt förnuft” allt oftare, vi skall inte behöva ”drabbas” för att agera. Acceptansen är för hög utifrån de normer och värden en människa mår bra av. När vi förmedlat den kunskapen och insikten kommer behovet av dessa duktiga överarbetade psykologer och kuratorer minska kraftigt.

Du skall inte behöva vara i karriären för att känna lycka och ha mat på bordet, det måste bli enklare att vara en god medmänniska och en närvarande förälder!

Till alla er som har magont, känner oro och inre stress, känner er otillräckliga, saknar naturlig bekräftelse för den ni är, till alla er som har prestationsångest, känner er motarbetade och inte förstådda, till alla er som konstant har en ytlig ilska, är högljudda och tar plats utan att fylla den med något, till alla er som jobbar 14 timmar dygnet med 3 barn hemma, till alla er pappor som tror att er roll är att försörja, skydda och styra, till alla er mammor som känner att ni inte får förverkliga er, till alla er människor som ständigt köper lyckan med statussymboler, till alla er som har problem med flaskans innehåll, till alla er som dömer andra, till alla er som trakasserar, till alla er som slåss, till alla som mår dåligt, till alla er som vill ha mer, till alla er som saknar kärlek, till alla er som hatar, till alla er som söker grupper av tillhörighet för att vara trygga, till alla er med utanförskap…DET FINNS HOPP, TÄNK OM BÖRJA PÅ NYTT, REFLEKTERA!

Till politiker, arbetsgivare, Nobelakademin, värdesätt den lilla människans stora insatser, alla kan inte vara säljare/akademiker/forskare/astronauter/programledare, alla har olika behov men samma värde så även i lönekuvertet!

Måndag morgon, det är en laddad tid, veckan börjar och med den ångesten! Ångesten som nu för tiden bärs fram med ett leende, erfarenheten har fått mig att inse att livet är ett långt ångestladdat val från början till slut, det handlar bara om vad man gör med ångesten. Funderar lite på var reflektionen ligger hos den som dömer dig för att du inte lyckats när du var den ende som försökte? Vi gör vardagligen enkla val, står utanför, blundar, ignorerar och fördömer, det är ju legitimt och vara mänskligt lat. Men vem ger kredit till de som trampar in, försöker, men kanske inte når hela vägen fram, eller dit du som åskådare ansåg de skulle nå? Är trött på alla visa män och kvinnor som dagligen uttrycker sig med -Men det är ju hans ansvar, -Men det skulle ju hon gjort, -ligger inte på mitt bord, -Så skulle inte jag gjort osv. Försöker lära mina elever konstruktivt gnäll, människan har behov av att gnälla men varför inte göra det konstruktivt? Försöker lära mig att bli delaktig om jag vet att jag kommer ha åsikter, och positiv när jag inte varit delaktig vart nu än andra tar vägen, vilka resultat som nås osv. Kom ihåg, en liten instats med stort hjärta är bättre än ingen insats och stora åsikter.

Fick nog för mycket frisk luft igår, eller så var det något med lammkotletterna för jag är trött idag. Snart dags att skärpa till sig och ta tag i även denna dag, ett besök hos en underbar nybliven 90 åring väntar. Min mormor, en kvinna att beundra inte bara för åldern utan för den omtanke, eftertanke och kärlek hon alltid visar! Vi har mycket att hämtahos våra äldre, vi är skyldiga dem ofantligt mycket, så glöm inte bort dem en sekund, visa er respekt, åk till någon som kan glädjas av ett besök nu!

Natten blev relativt ung, morgonen blev inte gammal, skönt. En gnistrande sol lyser genom frosten, löven som med all sin kraft hållit sig kvar faller stilla mot den fuktiga marken, naturen ligger vackert presenterad utanför mig här norr om Oslo. Gårdagens terapiövning med ett par pilsner, enkel men fet mat, och min gode vän Jan som sällskap har gjort susen. Känner mig utvilad, känner harmoni, tror puben blir lidande för detta, den kommer sakna mina futtiga låtsaspsetas, det blir skogstur med kaffe och öl. Lite svamp skall plockas som skall ge litt extra piff till god mat med lite mindre fett än gårdagens. Skall bara njuta och samla energi.

Okej, en och annan pilsner blir det, ett och annat samtalsämne med manlig underton blir det, ett och annat vulgärt världsproblem blir löst men vi skiter i finanskrisen, så sorry Oslos uteliv, jag kommer än en gång säga pass. Vet hur underhållande det kan bli där bland gator och torg men jag vet också hur trött det gör mig och hur lite det i efterhand kommer ha gett mig.

…fyra timmar på buss, 27 grader, full buss, min granne var extremt pratsam, försökte fyra gånger att inleda en konversation men efter tre ja och ett nej så gav jag upp. Men vad kan man förvänta sig av en kylmontör på 25 år från Kungsbacka med lika tät skäggväxt som det finns fula kvinnor i Norge. Inga förutfattade meningar här inte. Listade ut på ett mobilssamtal att han var kylmontör. Att åka buss med 68 folkskydda svenskar mot Norge är inget jag tyckte jag växte av. Facinerades i och för sig av mannen med arabiskt ursprung som tuggade i sig något med stark odör men inget jag kan placera och såg ut som en korsning mellan Sly (Sylvester Stallone) och en ekorre, blev helt slut av att se käkmusklerna jobba till takten från någon binär Housemusik från en som stoppat in hörlurarna fel väg. Men 45 min ytlig analys av omgivningen var rätt kul. Tror jag listade ut alla yrken i bussen, visst måste herrn på +50 i kostym med fett hår och febrilt lösande korsord va revisor? Grabben som i 2 timmar spelade mobilgolf måste va arbetslös och killen som kollade på någon high school komedi på datorn med keps på snedden måste Webdesigner. Tjejen som var kortklippt med blondinblekt hår hela vägen var garanterad ensam kvinna i någon mansdominerad bransch. Nej, jag dömer ingen på intryck, det borde ni förstått om ni läst mina tidigare blogginlägg, det här är en ren vetenskaplig analys gjord av en social same i en buss full av folkskygga svenskar….skulle kunna skriva en avhandling i tristess på den bussturen, ruskig tur att målet va så efterlängtat. Är framme I Oslo, njuter och slappnar av till 100%.

…negativa tankar och börja le, skiten du stoppade i fickan och bär med dig skall slängas i närmaste papperskorg och lyckan du saknar finns där bakom det du inte vågar leta ibland. Orka ansträng dig NU, ta ett steg framåt även om det är så mycket enklare och stå kvar och ropa till de framför att komma tillbaka. Spring efter, men ta med dig hela DU! Säger inte att du skall följa strömmen, dess virvlar rusar oftast med tyngdkraften neråt, spring din egen väg, men framåt! Förresten, om du vill gå eller smyga är det okej, men framåt, inte över någon, inte  under, bara framåt!

Skall till mitt andra hem,Norge, tillbaka till där några rester av mina rötter fortfarande ligger och gror! Rötter, hmm, mina riktigt djupgående ligger i Levajok, mitt i ingenstans, långt in i sameland. Där finns tomheten som ger mig energi, där finns elementen som gett mig min självkänsla, min trygghet.Utmaningarna har konstant varit naturen, som 7 åring vandrade jag 32 timmar utan sömn bland släta ytor av sten och sjöar fulla av fisk, dessvärre var min teknik inte god nog till mer än bottennapp. Som 14 åring satte jag upp renstaket i min ensamhet 12 timmar om dygnet i 14 dagar (bröt handleden sen, undrar om det var medvetet) och lärde mig kommunicera med de enda som var närvarande, myggen. Blev som ni som känner mig lite knäpp på köpet. När jag var femton hade jag vandrat från kust till älv 3-4 gånger (ca 7 mil fågelvägen) och lidit men växt. Min självinsikt växte enormt genom dessa turer i ingenstans, genom regn, snä och vilsna vandringar. Jag lärde mig det viktigaste man kan lära sig, harmoni med naturen. Nu vet jag att hur jag än mås så finns det kraft och en plats att tömma frustration där mitt ute i ingenstans.

Skulle kunna förtälja historier från platsen som ger mig trygghet, styrka och energi i evighet…men, låter bli!
Kom ihåg alla frustrerade människor därute, enda platsen som rättvist slår tillbaka och som kan ta din frustration med ett leende, ge sig harmoni utan att själv offra, är just naturen, det är en otrolig kunskap att hantera, älska och förstå den! Yttersta belöningen är att uppskatta och kommunicera med den!

Nu skall jag inte så långt norrut, skall bara 14 mil över gränsen,men det är ett brejk, en återhämtning. Har sådana platser, sådana tillfällen i mitt hem, min familj i Sjömarken med, men ibland är omväxlingen nödvändig! Men även om sällskapet av min underbara kusin är viktigt så är resan dit också viktigt, ett steg närmare min start i livet, den platsen, den känslan lämnar oss aldrig, lider med alla som flytt och inte kan som jag enkelt ta sig tillbaka till jorden där man sådde sina förstaa frön. Men jag kommer sakna min familj.

Ali min vän du har så rätt, omvärlden kommer ofta i vägen för vår egen insikt och reflektion, det är enormt svårt att motstå mediadrevet, gruppen och sin närmastes åsikter. Vi gör allt för ofta val utifrån andras erfarenheter och intressen. Människan ägnar mindre och mindre tid att tänka själv. Det märks tydligt i den inlärningsprocess elever gått igenom, de är vana att bli styrda, inte få ledning, övertydlighet är ofta en önskan men vi försöker lära om och lära rätt, få elever att själva granska, söka och värdera kunskap!

Men visst är vi otroligt lättpåverkade och låter allt för ofta omvärlden få för mycket makt över vårt eget tänkande och våra egna val som för ofta blir andras. Att man reflekterar, stannar upp och söker i sig själv betyder inte att man är egoist, man är bara villig att växa och ta ansvar och lära av livet från egen insikt. Visst skall man lyssna på erfarenhet, lära av andras misstag men inte utan granskning och värdering av dess betydelse för ditt val!

…min dotter hade ingen bra start på dagen, mosade storebrors glasögon och fick uppleva min tysta vrede, inget kul! Men, men, det är inte det materiella som utlöser min ilska som ändå är ödmjuk, det är konsekvenserna, Lucas får en tuff dag i skolan! Lika bra hon lär sig att impulser måste kontrolleras, dålig liknelse men en ratfylla är också en impuls av dålig karaktär, en misshandel startar ofta med en impuls av frustration, otrohet är en impuls av lust…vart vill jag komma, jo, i tidig ålder bör man träna impulskontroll och ha ett utvecklat konsekvenstänkande! Så Line, min dotter, nu blir det lite träning framåt

Nu sitter jag med ett gäng duktiga elever i datokunskap och njuter av att va lärare Hade en impuls nyss som sa att jag skulle hämta kaffe men jag kontrollerade den….