Gjermundhenriksen’s Weblog

Sitter och sneglar lite på min son samtidigt som jag undrar vad som kan skrivas idag. En prepubertal 10 -åring som börjat få hår under armarna, skateboard fastspänd under fötterna och en viss frigöringsprocess i attityden mot sina föräldrar. Hjälp, han börjar bli en helt egen individ, svårare och svårare att forma. Men jag inser samtidigt att det är en viktig del i hans utveckling och att jag får iakta mer på distans, men jag kommer inte för en sekund vända ryggen till. Det är från nu och ett antal år framåt jag måste vara hans bollplank utan att styra upp och ”lägga mig i” för mycket.

Det är de närmaste tio åren som ger han ännu ett lager av den trygghet de första tio åren gett, det är nu man som pappa osynligt i hans pereferi ”knuffar” honom på rätt väg och ”fångar” honom när han faller. Han får ta fler och fler egna val men jag finns där med råd, jag finns där med eftertanke och jag finns där med ramar när han själv inte ser dem.

Men vi som föräldrar till pojken har haft tur och fått ”betalt” för all ljuvlig tid man engagerat sig i just honom. Hans personlighet är egen men hans reflektioner är nog lite inlärda från våra, även om de omformats lite av honom. Han har ödmjukheten, viljan, eftertanken och bägge fötterna på jorden för det mesta, han som alla andra vuxna som barn lyfter då och då lite bort från verkligheten…men om han faller finns vi där.

Med lite rädsla men med massa glädje ser jag fram emot att se vad han tar för steg i livet och även om jag bara är en skugga kommer jag finnas där i varje steg!