Gjermundhenriksen’s Weblog


Ursäkta men va f#*
oktober 10, 2008, 9:48 f m
Sparat under: Reflektion, Tonåring

Ibland undrar jag hur man formas till att tro att man vinner en dialog på att den andre tystnar? Jag menar, om jag försöker lära en apa att be om ursäkt och apan bara vrålar och kastar bananer så betyder min tystnad inte att apan vann utan att apan va för dum för att förstå sitt eget bästa. Jag hatar och ge upp hoppet och tron på att jag kan hindra en ung individ från att behöva ångra i morgon, jag har inte gett upp än men inser min begränsning lite…

Den som hörs mest vinner….min irritation. Men till alla unga där ute som idag är nöjda med sitt val av inställning till skolan, grattis! Till alla er som efter 2 min ENSAM eftertanke inser att ni kanske ångrar ert val i morgon, gör något NU. Varför tillbringa 6 tim i skolan utan att ens försöka söka sig ett steg framåt? Ledsen, men en dag inser ni att ni stått still för länge och att nästa kliv i livet blir enormt!


Inga kommentarer än än så länge
Kommentera



Kommentera
Rad och paragraf bryts automatiskt, e-postadress visas aldrig, HTML tillåten: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>