Sparat under: Vinter 2009
En andra chans…antingen låser vi in oss med flocken, eller så spelar vi ut kortet som alfahanne eller betahona…så reagerar vi när vi känner oss hotade.
Hotet utifrån, är nog oftast ett hot inifrån, vi har ett enormt behov av kontroll men en rädsla av att bli kontrollerad. Individen i samhället bygger murar runt sig, använder rykten och lögner som isolering och hänger upp fördomar som taggtråd. Integritet sonen hos den äldre generationen är byggd av cement men hos den yngre är den av luft, problemet är att vi som äldre använder den lilla kraft vi har i form av förebilder till att kasta murbruk på våra ungdomar.
Hade inte skrivit detta inlägg om murbruket hade varit till för att skydda ungdomarna mot att göra ingrepp i sin egen personlighet som de ångrar, men murbruket används mer till att bygga upp murar av egoism toppade med fördomar.
Ett absurt exempel, hur kan man säga att barn som inte ens fått en första chans inte bör få en andra, utan föräldrar och tillhörighet står de hjälplösa, vilsna, ensamma och utsatta vid vår dörr och med rädsla i blicken sträcker de ut handen. Då stängs inte dörren, den smälls igen. De släpps inte in för de har varken bruksanvisning eller garanti och går inte att få på öppet köp, de är människor och de skrämmer oss, VARFÖR!? De passar inte in i den sjuka bild vi har av trygghet, de tillhör inte vår klass, de står för en kostnad, inte bara i pengar utan i engagemang. Det orkar vi inte med, kanske de behöver vårt stöd mitt under ”På spåret”, eller så får jag skämmas för att de är mina grannar på ”Efterlyst” eller Paradise Hotell”. Kanske de skyller sin trasiga uppväxt på mig och har sex på TV, rädslan för att misslyckas eller för kraven för att lyckas är enorma. Tid, kärlek och omtanke är det människan saknar mest och vill ha minst idag, om det inte är helt gratis! Suck…har enorm energi att skriva mer men känner att det blir förvirrande och tungt, säkert samma känsla som det är att umgås med mig 
Sparat under: Vinter 2009
…sitter här med framtiden, formar dem lite genom kreativ/konstruktiv kritik, undrar lite var de andra mentorerna i deras liv är…favorisering, framhävning och siktande mot stjärnorna gör att deras möjliga mentorer håller sig undan dessa goa individer som ”endast” siktar strax över trädtopparna. Det finns så oerhört mycke ”gött”, så mycket att njuta av och le av hos dessa ungdomar. De skriver som mina ”tuppar” på skolan affärsplaner som är yrare än min blogg, sant, promise men de har innehåll…saknar bara lite struktur och vägledning! Har ett viktigt jobb, älskar det men även om plånboken inte fylls på så är jag nöjd och har accepterat att det känns i längden bättre att hjärtat, själen och livet får tanke och mening!
Sonen älskar deras närvaro, 18 åringar som lyssnar, ler och accepterar honom, lite skillnad från när farsan gnäller och skäller samtidigt som han/jag försöker slinka in med lite positiva kommentarer och massa kärlek!
Dags för sonen att lägga sig, dags för mig att läsa projektplaner, affärsplaner och andra framtidsplaner…fast först lite skolrådstankar!
Sparat under: Vinter 2009
Är det narcissism att blogga? Lite självspegling är det väl men har det inte gott mode i även denna psykologiska term? Mitt huvuduppdrag som vuxen är väl att fostra? Fostra genom att avspegla mina erfarenheter, varför inte genom en blogg?
Jag önskar/hoppas att jag är ett bollplank i det enorma utbudet av information, krav och ideal! Var det inte Lundell som sa ”att vara ung är för jävligt”, hans reflektion då är nog än mer passande idag. Vill inte svartmåla något på den redan grå hösthimlen men ger vi verkligen nästa generation de möjligheter de förtjänar? De har förutsättningarna att bli goda, framgångsrika samhällsmedborgare men ibland känns det som vi ger dem för få verktyg att jobba med. Ibland ger vi dem bara ett multiverktyg från Claes Ohlsson och tror de kan bygga sig en framtid med detta…de är kreativa men kan inte utföra hur många underverk som helst!
Pratar inte bara om tonåringarna utan riktiga förebilder, pratar även om de yngre åldrarna där familjesituationen kan vara obalanserad, där flödet av information utan plattform för behandling är enormt. Säger inte att det går åt helvete, säger bara att det kan gå mycket bättre!
Varje individ, vuxen som barn tar större och större plats, egot växer, att vara sig själv är inte längre en reflektion av den miljön man fostrats i. ”Att vara sig själv” är idag mer en spegling av det mediala kravet, en slags idoldyrkan formar individen, yttre ideal och offentliga åsikter är viktigare än inre trygghet och medmänsklig omtanke. Som i alla tider är det störst, bäst och vackrast som gäller men nu är alla medel tillåtna, som botox, gelehallon och global förnedring av motstånd. Jag önskar en förändring!!!
Sparat under: Reflektion
För din varma och så direkta kommentar, är inte så dramatisk som jag skriver, men det är gott och få ut frustrationen och min blogg är ett oskyldigt forum för detta. Har ju inte överdrivet med läsare så skadorna är minimala om orden kan bli för hårda Du är en varm själ med ett otroligt hjärta och ett engagemang som väcker avund hos många, jag strävar ständigt för att inspirera som du och är tacksam för ditt stöd som kollega och vän. Är extremt trött på den ”allmänna” människosynen och alla fegisar som gömmer sig bakom träden varje gång det blåser eller leker poliser då de mister kontrollen, man kan inte ha kontrollen äver omvärlden och samtidigt lära ut i alla lägen. Enough….tat lugnt alla otrolig människor där ute och tänk om alla ni som försöker bygga murar av frigolit runt eller ni som ständigt har sovkudden under armen, livet är kul om man bara inte fegar ur!
Någon som lyssnar på Anders Timell? INGEN, bra, han är bara provokativt ytlig, arrogant och borde vara barnförbjuden, mer ord än så tänker jag inte ödsla på Östermalmtönten som olyckligtvis har en sympatisk kändisbror. Men hans person speglas i många, de ytliga sarkasmer och förnedringar som flyter ut hans mun som en taskig bakfylla på druvsprit är visst populära bland Media cheferna. Man kan va ruskigt rolig, provokativ och rå, man kan vara vulgär, sexistisk och fräck, bara man har någon förbannad liten grundtanke av humanitet eller medkänsla i det man säger.
Visst är det ibland skönt och skratta åt Fru Skippers självgoda predikan i något anorektiskt program med namnet ”Du är vad som serveras” eller liknande, visst är det skönt och läsa alla moralpredikanters inlägg i tidningar som de skrivit efter 4 folköl och en alvedon. Ingen kan vara så skehelig som mediapredikanterna utan att ha berusad sin egen självrannsakan med ett eller annat. Älskar och lyssna på Mr Ekwall när han framhäver sina vita porslinständer och kör interna skämt rätt ut i etern med en självgodhet som antagligen är rätt genomtänkt men som ibland bara blir patetisk, men även om han ger kalla kårar så bjuder han på sig själv och skapar faktiskt en och annan debatt av värde för fotbollen. Vart vill jag komma, jo med den genomslagskraft som media har så borde det finnas mer program med ungdomsanknytning där generationer samkör sin humoristiska syn på omvärlden och skapar debatt. Pratar inte om rena komediprogram eller Sitcoms, pratar om talkshows eller liknande, sätt ihop några sköna kids, en bra medelålders figur med anknytning och reflektion åt båda håll och en stofil från förr och gör ett samhällsprogram med enkla budskap inom viktiga områden. Nu menar jag inte en ny säsong av Robinson!
Färger av liv faller ner
Mörker det nästa jag ser
Kylan kryper inpå
Värmen är svår att få
Tårlös jag ser det ske
Nästan det får mig att le
För tecknen är lätta att förstå
Vi snart mot en ny vår kommer gå
*ler* Elever har tolkat att det finns ett djup hos mig, vissa menar att det är ett djup tomt och innehållslöst, andra det är så fullt med tankar att det är svårt att förstå, men jag är nöjd, varje reflektion är deras vinst även om de små liven inte alltid håller med. Varje väckt tanke är en seger
Fredag, snart lov för eleverna, själv har jag två dagar kvar efter helgen, sen är det Norge igen, gött.
Haft en otroligt intensiv vecka men även om man stundtals varit nerkörd i skorna så har det bara behöfts en kort stund med de små liven på skolan eller i hemmet för att samla energi. Nu blir det en sista hösthelg i skogen, hitta den sista svampen och samla det sista syret som inte skapar frost i lungorna.
Sparat under: Reflektion
…att det mesta av vår yta på jorden redan är utforskad och bebodd, behöver starta en ny civilisation. Vill ha ett land utan halv/hel fabrikat, utan behov av motorfordon och utan egoister, kontrollfreaks och wannebies! Ett land där ung som gammal jobbar med sina händer och tanke i harmoni, där ägandet bara relateras till det du stoppar i munnen. Lagar och regler är bara utformade för att fungera som riktlinjer, den viktigaste regeln är förtroende….hmmm
Jag trodde att delaktighet skapar motivation, jag trodde att en dialog skapar förtroende, jag trodde att om man gav ansvar så togs ansvar, men jag hade fel, framför allt när det kommer till ungdomar. Ungdomar skall styras genom tonåren, bör inte få utrymme att tänka själva och reflektera, ungdomar får absolut inte välja väg själva, de skall inte ha någon fritid och skall befinna sig hemma i sina rum. Ungdomar kan ju inget, de blir ju bara sämre och sämre för varje generation. Usch, det är så synd om oss vuxna som måste leka poliser och hålla igen dessa vilda varelser, någon borde berätta för dem att de inte har någon framtid, någon borde säga att det inte finns något ljus i mörkret oavsett hur långt de går. Någon borde vara den destruktiva förebilden som speglar vad de kan bli, tror jag skall bli den, försöka bli den som trycker ner dem och tar bort deras hopp, kan ju inte behöva stå tillsvars för att jag ger dem ingenting?
Okej, är väl ironisk men samtidigt börjar jag faktiskt tvivla på min illusion, inte på ungdomarna men på mina värderingar och min plats i samhället.
Sparat under: Reflektion
Det är klart det är 12åringens fel att han utför skadegörelse upprepade gånger och visst skall polisen kontaktats, det är ju inte en fostran fråga och brist på stimulans och vuxenkontakt…eller?
Det är klart att de beslut som drabbar mig är idiotiska och skall dras tillbaka även om jag inte har en lösning som löser det ursprungliga problemet…eller?
Det är klart att någon måste ta besluts å jag har någon att skylla på, för eget inisativ och demokrati gäller bara när det inte drabbar mina åsikter eller blir mitt ansvar…eller?
Trorjag har problem med mitt sociala beteende i kontakt med ”vuxna”blir så ofta arg, men som sagt jag har väl fel.
Hur mycket orkar man läsa om någons brutala öde, hur mycket information behöver jag, hur många infallsvinklar finns det?
Jag orkar inte läsa mer om blodfläckar, vittnen som inte sett något och grannar som inte kände någon. Jagvillläsa om vad som görs i stället för vad som gjorts. Vilka krafttag tas mot arbetslösheten bland ungdomar, menar då inte åtgärder i form av meningslösa projekt. Vilka insatser gör kommunerna för att aktivera ungdomar, även äldre? Var finns de intigrerade ”fritidsgårdarna”? Var finns platsen där EMO och Skatare möts, där fotbollsgrabbarna och CS matadorerna har något gemensamt. Finns det en plats där ungdomar utan föräldrar med akademisk bakgrund kan få hjälp med skolarbetet, för alla undersökningar kastar ju en skugga av obildbarhet över dessa, patetiskt!
Alla har plats i ett samhälle om vi är kreativa, tänker blandad kultur istället för var kultur har sin plats. Våra ungdomar måste få jobba mer med sina konstruktiva kroppar och sina formande hjärnor, mer vuxenmentorer till ungdomarna, intigrera inte bara nationaliteter, intigrera samhällsklasser, generationer och intressegrupper. VI behöver skapa målbilder, forma målbilder av det ungdomarna bär, öka självkänslan genom lust, öka självinsikten genom kommunikation. VI måste låta de små få vara med på det stora. Låt dem få utrymme att utrycka sig, skapa temaparker runt om i staden där de kan få vara konstruktiva, skapa Ungdoms TV i varje stad, låt dem som behöver vara i centrum lära av att vara där, låt demsom står i pereferin få en miljö i pereferin som gör dem delaktiga. Skapa piratradiokanaler, låt dem få bli entrepenörer i unga åldrar, sköta sina egna skateparker, sina egna fritisgårdar, ge dem ansvar så det känner sig delaktiga och behövda. Låt dem lära praktiskt, skapa sina egna alkoholfria klubbar, ge dem miljöer att vara i som är sunda med vuxenkontakt iform av annat än socialen, polisen eller fritidsledare, kräv företagarna på tid i ungdomarnas verksamhet, schamalägg politiker i den värld den framtid de förtänger finns. Det finns en enorm potential där ute som bara sinar för att ingen låter flödet av idéer få fart.
Jag hade med glädje jobbat intigrerat med mina egna barn i en miljö med 14-20 åringar som vill pröva sina ideér, som vill utmanas. Skolan gör sitt bästa, skolan är ett av stegen men idag behöver ungdomarna helt andra utmaningar för att växa än de skolan har resurser eller tid till! Allmänbildningen är viktig för fortbildningen men viktigast är den sociala utvecklingen, de sociala utmaningarna och skapandet, det får våra tonåringar till att växa. Läser jag en artikel till som säger att man sparar 15 milj på att hålla ungdomar utanför droger och kriminalitet genom tidiga resurser med föräldrautbildning och fler kuratorer så blir jag vansinnig. Lösningen är mer jordnära än så, visst behöver föräldrar, även jag, lära oss mer men framför allt behöver våra barn/ungdomar få mer utrymme i rätt miljö, få mer vuxenreflektion, ha fler nära förebilder, ha fler mentorer, ha mer utmaningar som ger mer än ett MVG.
